Fullmåne i Rö att yla till.
Sprängsvikens Sion på Grämestavägen som inte finns längre.
skip to main |
skip to sidebar
Andra dagen på det nya året och den är snövit. Allt är möjligt och luften känns lätt att andas. Jonas och min sista vinter och vår i Sprängsviken. I sommar lämnar vi vårt gediget timrade hus, som byggdes 1864 som Ådalens första tullhus, var skola i omgångar och till slut en vacker missionskyrka med perfekt ackustik i stora salen. Banverket har redan löst in huset och en upprustad, vidgad Ådalsbana är snart färdig att tas i anspråk. Jonas tar ett sista bloss på sin nyårscigarr. Han är en ickerökare sedan två år och jag funderar på mitt romanbygge.
No comments:
Post a Comment